lite synd om mig
jag hade super foglossning i mitt bäcken när jag var gravid, kändes som hela kroppen höll på att glida isär, det hugg i blybenet och vissa dagar bara grät jag för det gjorde så ont- det enda som hjälpte var akupuntur i öronen, det gjorde att jag fortfarander kunde stå på benen.
Efter förlossningen blev det sakta bättre, jag åkte tom tjejvasan 6 mån efter förlossning, men det var nog för mkt för kroppen, då fick jag ont igen. jag får fortfarande ont om jag går längre sträckor, typ över 6 km.
Detta skulle jag kunna accepterat. Men nu helt huxifluxi har jag börjat få ont igen, ont som det började när jag var gravid, innan det blev olidligt ont. Det känns väldigt oroväckande. Nu får jag ont av att gå 500 m igen, gör ont när jag ska klä på mig. Blev tvungen att ta ett grav-test bara för att kolla, negativt (puhh). Jag tänkte att det går väl över...men det blir bara värre.
Men man ska väl inte behöva ha de här besvären hela livet ut? kan ju inte motionera alls nu. Nu får det nog vara nog, ska ringa vc och kolla om jag kan få remiss till nån naprapat eller så. Vill inte få tillbaka hugg-smärtorna. I den här takten man går nu så blir man bara rundare och musklerna blir ju obefintliga... är på väg att bli årets julgris.
Om man sluppit besvär under och efter graviditeten ska man nog skratta lite och köpa en trisslott. Kanske sitter det nåon hemma och tycker mina besvär är lindriga för hon pissar ner sig varje gång någon drar ett skämt eftersom hon fått inkontinens-problem. Kanske den som har problem att skita tycker mina problem är lindriga. Hon med Hemoröjder, särade magmuskler, framfall, fula ärr på magen, stora bristningar, flikar och felsydd mellan benen och krossat bäcken tycker jag bara gnäller.. listan av besvär man kan drabbas av är lååång... finns nog mer också.
Det kanske finns värre saker att drabbas av så är det nog, men just nu tycker jag faktiskt lite synd om mig själv.
trevlig lördag gott folk!
Kommentarer
Trackback
