jordens fästingar
såg nyss en dokumentär på svt om en schimpans som hette Nim, han tog som liten unge från sin mamma för att ingå i ett forskningsprojekt. De skulle se om han kunde uppfostras av människor och läras teckenspråk.
Han växte upp som en människa med alla dess förmåner. Sen en dag började han växa upp. Hans naturliga betende började synas. Dom kunde inte längre ta hand om honom och han lämnades på en "anstalt". I ett rum med cementgolv, helt utan naturlig miljö.
Han skrek när dom lämnade honom som vilket barn som hellst. Han blev deprimerad och blev mer aggresiv. Personerna ansvariga för detta erkände vilket misstag de gjort men det förbättrade knappast hans tillvaro. Han levde ett liv i missär.
Det här verkar vara ett typiskt mänskligt drag. Vår nyfikenhet skadar världen ikring oss. Vi vill se, undersöka och upptäcka på jordens individers bekostnad. Vi är dom stora färtingarna i världen.
Att ta en individ från sin mamma och behandla honom som en familjemedlem för att sedan lämna honom helt ensam. Det är vidrigt.
Vi vill se världens djur. Fåglar, hajar, giraffer... alla spärras in på zoo eller cirkus. Där ska dom sitta som nå fån i en bur och nekas ett naturligt liv i det fria som vi varje dag tar förgivet. Varför? För att vi ska kunna stå och titta, undersöka och se. Eller så ska vi bygga ut jorden för all dess befolkning på bekostnad av djurens miljö. Orangutangerna är snart utrotade då deras skog hela tiden minskar. Det är ju helt jävla galet
Vi verkar tro att eksystemet fungerar för oss... inte i samband med oss.
I bland undrar jag hur jag ska kunna överleva i den här välrden utan att ständigt ha ett krossat hjärta. Mitt hjärta gör verkligen ont när jag ser sånt jag såg i dag på tv. Och det är vardagsmat.
Sen skulle man kunna ge sig in i diskussinen om alla djur som varje dag sitter inne i en bur full med tumörer. Ja, dom ska testas på också djuren...allt för att vi ska ha mjukt balsam och maskara som inte kliar i ögonen.
Vad är det för jävla värld jag lever i?
Tanken på hur man ska kunna gör en skillnad till det bättre under sin livstid gnager i mig. Jag vill inte vara en fästing...
jag vill inte vara en fästing!
Kommentarer
Trackback
