Present
Min vän Marcus och hans tjej har nyss fått tillökning. Jag skickar ner lite dalakänsla i form av en mössa och ett par vantar.
Provade ett nytt mönster som ska se ut att ha öron på toppen, jävla bökigt och det blev nog inte precis som jag tänkt mig.
Resultat
Onepiece
SY en onepiece
Sydde den där onepiecen av spilltygerna. Färgkombon är bedrövlig, med mönstret var helt okej, bortsett från att mittpartiet är för långt, grenen ligger nedanför knäna, (var nog därför det stod att man skulle mäta barnets överkropp) men när jag syr; så sover Henry... Så jag chansade. Kan tänka mig den passar om 1 år. Funderar på att sy en ny i lite roligare tygkombo och bättre passform.
Överlag är jag positivt överraskad av mönster från en från bok från 80-talet.
Resultat
Vidareutbildning
Har bestämt mig att söka lärarlyftet och läsa upp textilslöjd! Känns superkul, hoppas jag kommer in!!!:)
Det innebär 2 år på distans med halvfart. Med detta hoppas jag på bättre arbetstider och större utmaningar!
Onepiece
Är mest trött och slut. Orkar ingenting och måste rycka upp mig och samla lite energi. Tänkte att symaskinen kanske kan få mig på banan igen, men inte ens det har jag velat göra. Har projekt som legat läääänge nu...
Håller på att testa ett mönster på en onepiece från en gammal mönsterbok. Tog lite slatt tyger jag hade hemma som inte var dugliga till annat.
Min första tanke är; vilken sjukt ful färgkombo. Men ett test är ett test. Den duger nog för förskolan eller halloween... Funderar om en mudd i någon färg kan rädda den... Vad jag än lägger på för färg ser det ut som skit.
Om mönstret visar sig bra får jag sy en finare helt enkelt:)
Återkommer med slutresultat.
vad som kommas skall
Lyssnade på p1 idag, dom pratar om syrien. Alla människor som stömmar ut ur landet. Alla barn som föds i flyktingläger. Alla familjer som splittarts.
Jag märker att jag har väldigt svårt att skärma av. Det gäller nästan allt. Allt jag hör och ser tar jag in med full kraft, det gör ont och jag blir sorgsen, jag funderar steget längre, hur mår barnen, sitter dom utan familj och är rädda... när jag för mitt eget bästa bara borde sluta tänka. Jag har svårt att krypa tillbaka in i mitt hål, min bubbla.
Något som jag verkligen förundras över är hur missunnsamma vi är som människor. Vi har svårt att unna andra något bra. Vi vill ogärna dela med oss om vi förlorar på affären.
En kvinna som ringde in till p3 ansåg att vi i Sverige inte startat det här kriget och det var inte vårt ansvar att ta hand om dessa människor när vi inte kunde ta hand om våra egna pensionerer. Då funderar jag över hur lite empati en människa kan besitta. Är det inte mer värt att en familj får komma hit och få säkerthet och lite stabilitet än att Agda får skinka på smörgåsen.
Det är som att lyssna på barn bråka över lego på förskolan. Min, mitt, jag hade den... inte dela med sig.
Ibland undrar jag vilken värld mitt barn kommer får växa upp i, är det rätt att sätta in barn i den här världen? Då sa Anders: -Vilken värld är det han kanske kommer hjälpa att förändra?
Så mitt i i min negativism blomstrar fina Anders positivism. Den smittar av sig och jag mår bättre.
