satt länge och funderade på rubriken... hittade ingen som passade.

Varit ute på krogen med arbetskamrater, supertrevligt, kul att vara ute och känna lite puls.

Men det som satte störst spår ikväll var taxichaffören-

Min gymnasielärare var taxichafför, kristen och en duktig pedagog. Han sa att det gömmer sig mycket bakom en taxichafför... och rätt hade han. Jag har alltid sedan jag började åka taxi frågat vad taxichaffören heter och lite trivial fakta kring hen. Man får alltid reda på mycket och de pratar gärna kring sin livshistoria.

 

Kvällens taxichafför hade invandrat från Bosinen på 90-talet. Jag frågade honom vad han tyckte om Sverige, han svarde lite tveksamt. Jo men det är okej sa han, vi kommer från krig. Sen fortsatte han; - "Jag känner mig lite vilseledd; jag var jounalist, kom hit och hade ingen chans. Vi hade hör mycket bra om Sverige, sen kom vi hit och Arbetsförmedlingen skickade mig till höger och vänster. Jag fick tillslut besöjra mig själv. Jag hittade min väg. Nu kör jag taxi... Jag hade hellre gjort något annat men det är svårt att vara invandrare i det här landet. Svenskar verkar väldigt rädd för folk som kommer utifrån"

 

Vi pratade lite runt ämnet men jag känner som svensk medborgare att vi svikit väldigt många och vi kommer säkert svika många fler. Vi tar inte hand om våra invandrare, vi förvarar dom. Trots att man kommer från ett krig så är man inte nöjd med att vara endast förvarad. Man är som taxichaffören sa: "inte bara något utan en individ"

 

Hade gärna pratat längre med honom och...( hade gärna slagit rätt kod på kortet så det inte blev spärrat så jag sluppit springa in i huset och väcka Anders och Henry efter ett bankmatkort och kod för att betala min taxiresa...)

 

Vi borde verkligen bli bättre att ta vara på människorna som kommer till det här landet med kompetens att göra mer än att köra fyllon som mig hem från krogen på natten....